Gästrapport från Amazonas
Kalle här, jag har fått äran att komma in som tillfällig gästbloggare med en rapport om livet i La Paz och framförallt förstås – en rapport från Linnéas förehavanden i Madidi.
Vi tar det från början:) Efter 36 tim på olika flyg och flygplatser varav den sista natten på La Paz flygplats var det härligt att se ett bekant ansikte när Linnéa dök upp på morgonkvisten med en jättepackning. Hon hade dessutom fixat lite frukost till mig, kanon! Planet till Rurre gick helt enligt tidtabell (!), tur för oss som skulle åka ut i skogen direkt efter landning. Vi flög rakt genom ett åskväder och det blixtrade rejält utanför medan planet krängde, Linnéa sov hela tiden, hur hon nu lyckades med det :)
Våra guider hämtade oss på flygplatsen och sedan drog vi iväg till Madidis nationalpark, som är ca dubbelt så stor som Östergötland! Vädret var strålande, lite skillnad mot förra gången Linnéa och Matilda var där. Efter ett varmt mottagande på lodgen började vi förklara vad vi skulle göra, hur fällor skulle sättas upp i olika stora gläntor, på olika höjd, med kontrollfällor till varje glänta osv… Hmm, lite komplicerat. Vi kom snabbt fram till att det bästa var att gå ut i fält och visa hur vi tänkt helt enkelt. Väl ute i fält så var förstås största utmaningen att få upp de fällor som skulle sitta 25 m upp i krontaket. Ismael, vår guide löste detta suveränt med att knyta fast en sten i våra persiennsnören, sätta snurr på stenen, och med grym precision kasta den över lämpliga grenar. Efter två dagar av hårt slit hade vi fått upp alla fällor, fantastiskt! Efter det var jag tyvärr tvungen att lämna Linnéa och ta mig till La Paz för undervisning igen (även om det också är kul, men svårt att slå regnskogen).
Matilda plockade upp mig från flygplatsen och väl i La Paz fick jag sedan en grym släng av höjdsjuka, helt däckad en natt, och sedan väckt alldeles för tidigt när jag väl somnat av grannens sång i duschen. Att lyssna på falsksång med spränghuvudvärk, där sången dessutom upprepas i en avslutande ”läppbubbelversion” var ju sådär…
Men nu börjar huvudet vara med igen, och 4-7 april ska jag åka ut till Linnéa för att hjälpa henne igen. Fick en rapport från henne via Mashaquipe att allt löpte på bra så det känns suveränt! Här hemma har Matilda just gått iväg för att fortsätta sina beteendestudier på zooet, själv ska jag gå och undervisa så det mesta verkar funka nu!
Nu är det bara att fylla på med bananer och locka in fjärilarna!
