23 dagar av obeskrivlig lycka
Igår tog jag farväl från min djungelfamilj och med en klump i magen återvände jag till civilisationen i Rurrenabaque. Dessa veckor har utan tvekan varit några av de bästa i mitt liv. Att få vara omgiven av så himla godhjärtade människor i ett (enligt mig) underbart paradis, kan det inte bli annat än helt fantastiskt. Innan jag åkte var jag orolig för både det ena och andra, bland annat att jag skulle få långtråkigt och vara ensam. Inget av detta inträffade. Inte heller behövde jag tälta, jag har fått sovit i ett eget rum under hela perioden! Alla har varit väldigt hjälpsamma och otroligt intresserade av att lära sig mer om det jag kan. De som bor där ute är experter på det praktiska och hur djungeln fungerar men de är inte så bra på teorin, så det var kul att kunna bidra med lite kunskap och inte bara suga ur dem allt som de kan:) Det har hänt så mycket saker i skogen som jag vill berätta om, men jag måste nog låta allt sjunka in för att kunna få ut allting med ord. Igår kväll tog Ever med mig ut på en nattguidning i Rurre, så inte ens här behöver jag känna mig ensam. Jag älskar verkligen det här stället, jag känner mig verkligen inte klar här!
Idag har jag laddat upp med allt möjligt för att bara kunna fokusera på plugg tills i morgon då efterlängtade Matilda och Kalle kommer. Då blir det till att avsluta det här äventyret med 5 dagar i Pampas innan vi återvänder till La Paz för stenhårt plugg i 7 veckor, sen ses vi i Sverige.
Det känns konstigt att sitta vid internet igen efter 23 dagar utan någon som helst kommunikation till omvärlden, men jag hoppas att alla ni där hemma mår bra!
Lite bilder från dagarna i skogen:)















//Linnea